åter till bloggen

Oj, ämnet blir alltmer intressant ju mer man sätter sig in i det. Men man märker samtidigt att man är tvungen att läsa en del för att få grepp om det. Har just lyssnat igenom Patriks föreläsning som jag tyvärr inte kunde närvara på. Tack för den föreläsningen för den klargjorde begreppen som återkommer i Sigurdsson & Svenungsons bok om postmodern teologi.

Den postmoderna teologin sätter de klassiska föreställningarna i ett nytt ljus och ifrågasätter de strukturer som modernismen stod för. Kanske en del av de postmoderna idéerna florerade redan innan modernismens tidevarv. Man kan ju ta som exempel de binära motsättningarna som modernismen står för; mellan tro och vetande, det yttre och det inre, vi och de o.s.v. Modernismen står långt som ett system som man antas acceptera, t.ex. tycker jag att allt som lärs ut i skolan tas för att vara sant, eller säker kunskap, riktigt och vetenskapligt. Denna kunskap ges ofta status som den stora sanningen som helst inte bör ifrågasättas. Här kommer tanken om statens överhöghet in, som förknippas med bl.a. Voltaire. Postmodernism som ifrågasätter de moderna tankesätten och föreställingarna, utgör en möjlighet till något nytt, på så vis att man tänker igenom varför man har lärt sig tänka på ett visst sätt. Idéen med att ett samhälle förväntas utvecklas hela tiden och människan successivt får mera klarhet i hur saker och ting förhåller sig, hör till det moderna är inte alls lika självklart mera. Det är ett intressant samhälleligt fenomen i sig.

postmodernism

När jag har börjat bekanta mig med ämnet postmodernism eller postmodern teologi märker jag att ämnet har en enorm vidd och är väldigt mångfacetterat. Ett postmodernt tänkesätt är att det inte existerar någon rätt syn att se på världen. Michael Foucault (1926-1984) förkastade modernismens syn på att kunskapen är neutral och en väg till frigörelse. Han menade att den klassiska epoken kännetecknades av föreställningen om en värld som är skapad av en Gud som bestämde världsordningen. I och med att den klassiska epoken tog slut och den moderna tog över, kom synen på människan som vi har idag, d.v.s. att världen inte är skapad och världordningen inte är bestämd av Gud. Människan blir nu ett subjekt istället för ett objekt, hon försöker inte få kunskap om världens objekt, utan om sig själv.