sara coakley och kroppskulten

Det man mycket koncentrarat sig på inom postmodern teologi är kroppen. Sara Coakley som är anglikans teolog menar att en förklaring till detta kan finnas i samtidens postmoderna villkor. Eftersom de stora berättelserna mist sin auktoritet och därmed inte ger någon stabilitet eller mening, blir den egna kroppen det som till slut blir förankringspunkten. Människan sträver ständigt efter att vara ungdomlig, man skall motionerna och följa dieter för att hålla sig frisk och få ett långt liv. Nuförtiden är det populärt att tala om en helhetssyn på människan. Trots detta är det ändå svårt att komma ifrån uppdelningen mellan kropp och själ. Sara Coakley skriver: "Utifrån detta perspektiv vittnar den kroppsliga fixeringen - strävan efter ett långt liv, skönhet, hälsa, sexuella prestationer - om ett förhärskande förnekande av döden." (Sara Coakley: "Den eskatologiska kroppen", s.243) Det att man strävar efter hälsa, njutning och ungdom visar på en längtan efter det eviga livet. Man försöker ändra sin kropp och sin livsstil så att man i sista hand övervinner döden eller man försöker förneka den eller skjuta på den.

Sara Coakley menar att kroppskulten och även kampen för att uttrycka könsidentiteten nuförtiden kan jämföras med hur kyrkofadern Gregorius av Nyssa tänkte sig döden. Gregorius menade att döden var det yttersta provet på en människas liv. Genom att man renade sig i detta livet genom kontemplation och att man gjorde framsteg i dygder så förberedde man sig på det viset för döden. Beroende på om man gjorde mycket framsteg i sin rening så kunde evigheten redan delvis vara förkroppsligad i detta livet. När Gregorius talade om den eskatologiska kroppen, så gjorde han det i termer av tuktan eller askes. Han uttryckte det så här: "Den uppståndna kroppen är både asketen som blir en relik redan i jordelivet och reliken som efter döden fortsätter med den förändringslöshet som den uppnått genom asketism". (Citat i Sara Coakleys "Den eskatologiska kroppen", s. 253) Man kan se omsorgen om kroppen och att man söker efter en egen identitet - som hör ihop med kön och ålder - som människans längtan efter evigt liv. Bibeln ger en viss helhetssyn av människan genom att beskriva att hon blev skapad av stoft, gjord levande genom Guds ande och detta sammanfattas i bilden av hjärtat. Sara Coakley menar att man genom den kontemplativa bönen kan förvandlas och växa som själv i mötet med Gud.

De tankegångar Sara Coakley, m.fl. tar upp tycker jag är ganska intressanta i sig. Om de nu hör hemma i teologin är kanske en annan sak. Ur samhällelig synvinkel är kroppsfixeringen ju en trend. Genom att sätta den i ett teologiskt sammanhang kan man få fram olika aspekter. Bibeln i sig ger en de förklaringar gällande människan och förhållandet kropp -själ m.m. I Hebréerbrevet 4:12 kan man läsa om delningen mellan kropp och själ. Fast jag läser i en förklaring till detta så här: "These terms do not describe two separate entities but are used as one might say "heart and soul" to express fullness. Elsewhere these two terms are used interchangeable to describe man´s immaterial self, his eternal inner person".