Janet Martin Soskice

Oj, tiden rusar iväg med alla vardagliga plikter. Man bör ta tiden till vara för att få något skrivet och studera vidare.

Janet Martin Soskice hör till de s.k. feministteologerna. Hon har skrivit och gett ut ett antal böcker och publikationer. Hon föreläser i filosofisk teologi vid Cambridge universitet. Hennes forskningsintresse har bestått i att undersöka könssymboliken i Bibeln och i den historiska teologin eller kyrkofädernas teologi. Hon har också varit intresserad av det religiösa språket. En av hennes mest uppmärksammade böcker är "Metaphor and Religious Language". Hennes senaste bok heter "The Sisters of Sinai" och handlar om två viktorianska systrar som upptäcker ett tidigt nytestamentligt manuskript. Utifrån detta uppkommer en diskussion om vilka konsekvenserna för 1800-talets tro har blivit.

Typiskt för Soskice är att hon förenar den s.k. patristiska teologin och feminismen. Hon gör en skillnad mellan det gudomliga och det mänskliga. Detta sker inte på ett "självklart och okritiskt sätt", som boken uttrycker det. Istället försöker båda låta bli att reducera "det andra" till att bli "detsamma". Janet Martin Soskice intresserar sig även för den trinitariska teologin. Hon menar att treenighetsläran inte säger oss något om hur män och kvinnor borde relatera till varandra som hankön och honkön, d.v.s alla män behöver inte vara som fadern och alla kvinnor behöver inte ha anden eller en feminiserad ande som förebild. Skillnaden ligger däremot i att helt och hållet "vara" eller "vara besläktad" i skillnad. Det tänkandet som är mest fruktbart är tanken om en gud som relaterar i och genom just skillnaden.

Soskice menar då man talar om treenighetsläran, att ordet "relation" innehar en betydande roll för den, åtminstone tekniskt sett. Nyckelbegreppet som hon lyfter fram är "att vara" är detsamma som "att vara besläktad i skillnad." En far är far till ett barn oavsett om han har en relation till sitt barn eller ej. Ändå är relationerna viktiga för vi speglar oss i andra och är beroende av andra,speciellt då barnen av sina föräldrar. Idén om den "oberoende människan" håller därför inte.

När det gäller Soskice intresse för det språkliga kan nämnas att det finns en teori om att filosofins texter är könsbestämda. Platon t.ex. har för vana att ge "det begreppsliga namn som idéer, exempel eller fader och det materiella får namn som moder, sköterska eller livmoder." (Postmodern teologi s.93). Här finns alltså en tanke om att den manliga principen står för det som är intellligent och förnuftigt, medan det materiella (jmr ordet mater) står för den kvinnliga principen.

Det är inte helt lätt att förstå Janet Martin Soskices tankegångar, om man inte har vanan att sätta in sig in hur filosofer tänker, men övning ger färdighet som man brukar säga... Kanske jag återkommer till Janet Martin Soskice i ett senare skede.